Nystart!

Så har hela April passerat. Även den en månad som jag spenderat på hemmaplan.
Månaden gick fasligt fort och när jag tittar tillbaka så vet jag knappt vad jag gjort. 

Det som varit extra lyxigt är att ha varit hemma när tjejerna kommit hem från skolan. Att kunnat vara där och finnas, även om det inte alltid funnits uppenbara behov så har dom vetat att jag varit där. Funnits där för lite mellis tillsammans, eller möjligheten att springa ut till kompisar för att sedan komma hem igen och jag har varit hemma. Eller om hjälmen varit på vift så har jag kunnat hjälpa till att leta efter den. Och spänna rollerblades som har suttit lite för löst. Och sprungit efter med en extra jacka för att vinden har varit lite väl kall för att bara gå ut i tröja. 

Det har varit lyxigt!

Och så har det varit en tid med möjlighet att få landa och ladda om. Att reflektera över det som varit och det som skall komma. Om att få utvärdera sig själv och vara ärlig mot sig själv. Att ännu en gång få chansen att fundera över vad som är rätt och bra för just mig. Var ligger min styrkor och var kommer jag att göra mest nytta! Och det verkar som jag landat och är redo för en nystart!

För i morgon  är det nya tag - då börjar jag på mitt nya jobb! Och det känns så himla bra i magen. Ett jobb som jag kände ropade på mig ända från när jag läste annonsen. Och känslan som bara blev starkare och starkare när jag fick komma på intervju och träffa människorna.
Och nu - nu är jobbet mitt och jag är så glad, tacksam och peppad! 
Det här - det kommer att bli bra!

Gympa och att röra på sig!

"Härligt Bolin - du är ombytt!"
Jag kan fortfarande höra min gympalärares ord varje gång jag var ombytt till gympan.
Och jag var faktiskt det för det mesta - jag var med på gympan - teg och led mig igenom lektioner med friidrott, jogging, basket, redskapsgymnastik och andra övningar som jag för det mesta var totalt värdelös i.
Gympa och idrott var liksom aldrig något som jag tyckte var roligt - kanske för att en av mina gympalärare vid ett tillfälle högt och tydligt informerade samtliga i klassen om hur dålig just jag var! Det där är preskriberat sedan länge med det har satt sina spår.

Så ni förstår att träning aldrig kommit naturligt. Jag har aldrig "haft suget" efter att träna - gå på gym - vara med på pass eller gett mig ut i joggingspåret.
Har man fått höra att man suger på något är det inte det som står överst på "att-göra" listan.
Visst har jag varit med på pass - jamen ni vet, typ Step eller Body Pump eller vad det nu heter nuförtiden. Fast det blir liksom inte roligt när man blir lätt illamående av att se sig själv i den där förbannat stora spegeln som absolut måste täcka hela väggen - där man ser sin spegelbild - tokröd i ansiktet - valkar som avslöjas - och gäddhäng som dallrar så att jag kommer efter i musiken. Det tar ju ett tag för det där dallret att stanna och då är resten av gruppen 4 takter längre fram och det är jäklar i det svårt att jobba ikapp det då.
Och jag som har problem med att se mig själv i spegeln i vanliga fall är nära ett nervöst sammanbrott i en stor sal med massa "jag-går-och-tränar-minst-4-dagar-i-veckan-annars-är-det-inte-lönt". Själv skulle jag ge mig en guldstjärna om jag skulle kommit iväg en dag i veckan.

Men jag känner att kroppen verkligen skulle behöva röra på sig mer än vad den gör nu.
Jag är så stel och osmidig att en kväll i soffan nästan ger träningsvärk om jag suttit i samma ställning för länge.

Ja ni fattar dilemmat - men jag skall nog ta mig samman och hitta rätt träningsform för mina lätt dallrande kroppsdelar. Jo då - ni skall nog få se.........

Hål i strumpan!

Det här kan tyckas vara ett riktigt i-landsproblem men idag gick jag runt med ett hål i strumpan. Skorna var på och jag behövde lyckligtvis inte ta av dom men känslan! Känslan av att gå där med hål i strumpan är inte bra. Känslan av att inte vara ordentligt klädd har faktiskt gnagt i mig och man bara ber att inget skall hända så att det fruktansvärda avslöjas - hon har hååååååål i struuuuuuumpan!!!!! 
Som tur väl är hade jag inga hål på underkläderna - eller dom värsta farmorstrosorna på! Det hade inte varit roligt att bli ertappad med - hur nu det skulle gå till - det var ju inte så att jag hade planer på att klä av mig halvnaken någonstans.
Men ändå - hål i strumpan - det kan vara nog så irriterande och frustrerande en dag så här mitt i veckan!

Men ni har kanske varit med om att känslan finns där - att man har missat något och att folk tittar lite försiktigt men inte säger någonting. Med skorna på är det såklart svårt att avslöja sitt hål i strumpan men man kanske har glömt att dra upp gylfen? Spenat mellan tänderna? Toalettpapper som fastnat under skon? En kråka i näsan? Visst vill man att någon snäll människa faktiskt säger till! Så att man inte behöver roa fler människor är nödvändigt. 

Eller så gör vi som bilden här säger! Låtsas som det är en fis i rymden - rättar till misstaget - rycker på axlarna och går vidare ut i världen och väljer att inte bry sig ett dugg om vad folk tycker!

Mitt i veckan!

Onsdag, mitt i veckan och ikväll är det Sveriges Yngsta Mästerkock!
Jag är en riktigt nörd när det gäller matlagningsprogram. Jag tittar på det mesta, inspireras och förundras över hur många duktiga människor det finns i vårt land. Och så har vi dom unga mästerkockarna - alltså,  är jag imponerad av dom äldre så är jag tio gånger mer imponerad av dessa unga talanger. 8, 10 eller 12 år och lagar mat på ett sätt som jag antagligen aldrig kommer att göra. Och charmiga är dom små trollen - humor, glimten i ögat, snabba repliker och sedan som grädde på moset lagar dom helt fantastiska maträtter. 

Nu var det ju inte alls detta jag skulle skriva om men ibland är parenteserna nog så viktiga!

Det har varit några bra dagar nu. I går kväll var jag inbjuden till en tjejkväll där jag pratade lite självkänsla och hur det är att köpa kläder när man drar större storlek.
Goa tjejer som hade många kloka tankar så det blev ett riktigt bra "sitta-runt-bordet-och-prata" -kväll!

Idag har jag spenderat förmiddagen med att lyssna på en riktigt bra föreläsning med Benny Haag.
Det där om bemötande - hur man bemöter någon och hur man blir bemött. Om att man ibland blir bemött så som man precis själv har bemött någon. Eller att man tror att man skall bli bemött på ett speciellt sätt och sedan blir bemött på ett helt annat sätt som gör att man själv ändrar sätt man bemöter någon på!
Hängde ni med?!

Det var så många tänkvärda kloka saker som kom upp och mycket som jag kommer att ta med mig framöver.
Tänk! Så många kloka människor det finns överallt - om man bara visste deras bakrund och historier - då kanske man hade bemött dom på ett helt annat sätt. 

Jag köpte en av Bennys böcker med mig hem som jag började läsa redan på tåget. Den får bli min litteratur för dagen. Boken tar upp ett annat mycket viktigt ämne och jag återkommer i bokklubben med en recension. 

Och bara så ni vet - boken signerades till Fröken Generös! Det tycker jag är plus i kanten!

Att inte vara perfekt!

Jag tror jag skall ta en paus. En paus från att läsa en del bloggar. Jag mår inte bra av att läsa vissa saker. Det blir för mycket av det goda.

Jag är först att unna andra människor lycka, välgång och hälsa. Jag vill att andra skall må bra och ha det bra och jag offrar gärna mig själv för att andra skall ha det bra. Jag ställer mig gärna längst bak i kön för att släppa förbi någon annan. Jag stannar gärna hemma om det betyder att någon annan kommer iväg på något roligt. Det är inget uppoffrande från min sida och jag är inget offer - det känns bara bra.

Men jag har märkt att jag inte mår bra av att läsa för mycket om andras vardagar. Det blir för lyckligt, för perfekt, för städat och för redigerat. 
Så är det inte i mitt liv. Jag har det bra, bor bra och har en bra familj och vänner. 
Men jag har stökiga rum, damm under soffan, olika galgar i garderoben, en kyl som behöver städas, en trädgård som är upp och nervänd, ett frukostbord med porslin som inte alltid matchar och en kropp som inte går att visa upp på bilder utan att retuscheras hårt.
Och det är helt OK - för jag vet att vi är väldigt många som lever så här. Och kanske är det för jag är ett uns avundsjuk. För avundsjuk kan jag absolut vara - att i mina tankar drömma om det där perfekta välputsade hemmet och kroppen. 
För det är väl så - att har man rakt hår vill man ha lockigt. Har man platt rumpa vill man ha den fyllig. Har man stora bröst vill man ha små. Har man det ena vill man ha det andra. För man tror att det är grönare på andra sidan - när det egentligen är väldigt grönt på den sida man befinner sig på. Och även om det inte är perfekt grönt så är nyansen av grönt man har hemma helt ok och fullt tillräcklig.

Så det får bli en time-out! Det får bli att leta upp bloggar som skriver om livet som jag själv kan relatera till - och där jag kan finna glädje i det jag läser - inte ångest och dåligt samvete.

Vad hände!

Var tar tiden vägen? Nu är det alldeles för många veckor sedan ni hörde från mig. Det har så klart sina anledningar - ibland går tiden lite fortare än andra gånger - känns det som i alla fall.

Det har snurrat en hel del ämne i huvudet som jag vill skriva om här men det har varit  och är lite skrivkramp så än har det inte blivit något konkret av det.
Men det kommer - var så säker.

Men lite annat roligt händer! Vår trädgård är uppriven och väntar på en makeover. Och jag försöker upprepa mantrat "det blir värre innan det blir bättre" för just nu känns det som vi aldrig kommer att bli färdiga. Eftersom det mesta är uppdraget i rabatterna måste jag nu vänja mig vid att ha insyn - det har vi aldrig haft - vi har varit väl skyddade av häckar, tujor och staket - nu är det slut på att springa runt i trosor och BH i kök och vardagsrum. Jag vill inte vara bidragande orsak till att förbipasserande får men för livet av att se mig springades runt halvnaken!

I morgon åker jag till grannorten och är med på tjejkväll och pratar om mode för lite större tjejer - det skall bli så roligt och jag tror och hoppas på en bra dialog. Jag vet att ämnet berör, engagerar och inspirerar och jag tycker det skall bli så intressant och höra vad den här gruppen tjejer tycker och tänker om ämnet.

Apropå ämnet större storlekar är jag just nu inne i en period när jag tycker att bxorna sitter lite för tiggt och BH'n skaver lite extra. Kan vara så att det blivit lite för mycket gott på sistone. Jag är en person som aldrig väger mig och jag försöker verkligen bara se till mig själv och inte jämföra mig med andra vad gäller vikten - sedan skall gudarna veta att jag är världsmästare på att jämföra mig med andra vad gäller tusen andra saker men det får bli ett annat inlägg.
Jag tror det får bli lite extra promenader och frisk luft så hoppas jag att midjemåttet känns något mer behagligt om några veckor.

Nu blir det hopp in i duschen och sedan tåget in till Malmö. Idag händer det spännande grejer!

Snäll, Tuff och Mesig!

"Men du måste tuffa till dig"

"Åh du är så meeeeeeeesig!!!!!!"

"Ja du är kanske inte så snygg - men du e snäll!"

"Äh skit i henne..........Helena klarar sig..........."

"Vi frågar Helena - hon ställer upp - hon e snäll"

"Asså hade jag haft sån storlek du har hade jag hellre dött"

"Oj - kolla! När jag provar dina byxor trillar dom bara ner  - fast jag knäppt dom"

Det kan tyckas destruktivt att rada upp gamla "talesätt" men för mig är det ett bra sätt att bearbeta gamla trista minne.
Dom har format mig till den jag är idag - på gott och ont. Och även om dom fortfarande träffar mig som en kniv i magen har jag lärt mig mycket genom att få höra dom. 
En person innehar en personlighet och ett sätt att vara. En del personlighetsdrag, synliga eller osynliga kan man vilja ändra på. En del är man nöjd med och känner är en viktig del av den man är - oavsett om någon annan tycker likadant.
Så att jag fått höra att jag är alldeles för snäll - det är något som människor runt omkring mig får leva med. Jag vill inte alltid tuffa till mig för det är inte jag! Jag vill hellre vara snäll än tuff. Men dom som känner mig vet att jag kan vara både tuff och snäll. Och att det är en kombination som jag hanterar ganska bra.
Men min snällhet har gjort att jag ibland, förr i tiden blev utnyttjad och det är något jag ångrar djupt. Varför lät jag mig luras? Varför lät jag mig utnyttjas? Varför gick jag på det - gång efter gång. Var det för att jag var rädd att bli ensam? Ingen aning, och idag spelar det ingen roll. Men jag är extremt uppmärksam även nu, både när det gäller mig själv och mina flickor. Livet är att ge och ta - att vara omtänksam, schysst och ärlig. Men även att vara ärlig mot sig själv och inte låta sig luras. Det är inte värt det.
Jag kan bli lite ledsen när jag tänker på det men tack och lov går det över ganska snabbt nu för tiden. 

Men det är ganska intressant det där. Ja det där med att inte vara så snäll utan tuffa till sig.
Jag är fruktansvärt dålig på det. För det blir ofta så fel och konstigt och jag vet inte hur många gånger det slutat med att någon sagt: "Men! Du behöver väl inte bli sur och förbannad!"
Nej! Jag är inte sur och förbannad - jag är bara lite bestämd! 
Jag tror det är fler än jag som känner igen sig i beskrivningen.

Dom där talesätten som handlar om min storlek - dom tar vi en annan kväll! Det kräver sitt grävande, analyserande, tyckande och tänkande! Och vi gör det en kväll när vi kan lägga dom kommentarerna i "Fuck it bucket!" (Ursäkta språket men den kändes så rätt just nu!)

Jag är kvar.....

Livet - det bjuder verkligen på sina upp och nergångar. Och jag förstår dom som tycker att om man kommer in i en ond cirkel är det jäklar i det inte lätt att ta sig ut. Man kämpar på, tar nya tag, försöker vara som vanligt - men ändå känns det inte bra i magen. Det gnolar och oroar. Man tänker och funderar. På hur saker har varit och hur saker är och hur man vill att det skall bli. Och just nu är jag kanske lite i en ond cirkel men ni skall veta att jag hela tiden försöker ta sats och hoppa ur den onda och in i den goda cirkeln. För jag har all anledning att göra det. Hoppa över i den goda cirkeln där jag vet att det väntar massor av möjligheter - som det bara är en enda person som kan göra verkliga.

Men idag när det regnar snöblandat och blåser snålblåst. När myskläderna inte vill komma av kroppen och där kudde och täcke fått följa med från säng till soffa så är det inte helt lätt att hitta energin.
Men oj så mysigt det är - att ta kudden under armen och täcket lite lätt släpande i golvet och sedan slänga upp det i soffan, tända ljuslyktorna och bränna på för allt vad kaminen orkar. Då känner jag nästan att det är detta som är energipåfyllning. Att få göra ingenting speciellt, få skriva av mig lite, snegla på 5 mils-killarna på TV och kanske flörta med Ebba så att hon gör en stor go-kaffe till mig.
Jo det är nog det som blir energitankning idag - och i morgon när det är ny vecka så är det upp ur sängen, iväg med tjejerna till skolan och efter det bara göra saker som innebär nya möjligheter, positiv energi och ett kvitto på att goda tider kommer igen - för den som hoppas, kämpar, väntar och steg för steg ger sig själv möjligheterna att lyckas!

Bloggen och FB har fått vila någon vecka. Av olika anledningar. Men skrivandet och längtan efter er läsare har gjort att jag gör ett litet gästspel idag. Och förhoppningsvis blir inläggen lite mer frekventa från och med nu.

"You will get there when 

you are meant to get there

and not one moment sooner.

So relax, breathe and

be patient........"

Sällskapssjuk eller avundsjuk!

Jag tittade på Renées brygga ikväll. Och vid ett tillfälle när hon sitter och pratar med en gäst kommer dom in på det här med att vara sällskapssjuk. Att inte vilja vara ensam. Att känna behovet av att ha människor runt omkring sig.

Då kom jag på att det stämmer ganska bra in på mig. Jag kan tycka det är OK att vara ensam - när jag själv får välja att vara ensam. Men i övrigt kan jag nog vara ganska sällskapssjuk. Men så funderade jag vidare på varför det är så. Jag kan ju tycka det är jätteskönt att sitta själv i soffan en kväll och då känner jag mig inte ensam över huvudtaget. Sedan är det andra gånger - gånger när man känner sig som världens mest ensamma människa. Ibland tror jag att det är dom sociala medierna som spökar. Jag borde inte alls vara ute på Facebook och Instagram så mycket som jag är. För då träffar det mig som ett slag i magen - jag är inte bara sällskapssjuk - jag kan minsann vara lite avundsjuk också. Och inte så lite avundsjuk. Jag är ganska bra på att glädjas över andra människors framgång och lycka - absolut är jag det. Men när jag är på fel humör blir jag även ett uns avundsjuk - utan att vara missunnsam. Jag vill att människor skall ha det bra, och må bra. Jag är väldigt bra på att offra mig själv för att få andra att må bra. Men det där med att se andra sitta vid fint dukade bord, med fina kläder, fint sällskap, fin mat och fint allt. Eller när det visas upp nyinköpta vasar från Svenskt Tenn med en hos floristen inköpt "perfekt vildvuxen" bukett. Eller när frukostbordet är så perfekt regisserat med den senaste servisen från det fina märket, där osten inte har någon skidbacke och där skinkskivorna är vackert och symmetriskt upplagda på ett fint fat tillsammans med grönsaker utvalda och uppskurna i en harmonisk färgskala. För att sedan snegla på min egen frukost innehållande en torr glutenfria rostmacka på en vit IKEA-tallrik matchad med en mugg från Indiska och en bit hushållspapper från City Gross budgetmärke så undrar jag ibland..........hur blev det så här!? Det kan väl inte vara meningen att man skall känna sig både sällskapssjuk och avundsjuk mitt i frukosttuggandet på grund av att man ena sekunden tycker att bilden på dom sociala medierna är superfin till att man i nästa tugga blir förbannad och puttar undan telefonen.
Eller när man senare på dagen ger den där Instagram en ny chans och hittar ett inlägg där det visas den "spontana" skaldjursplatån som lite hoppsan hejsan hamnade på middagsbordet - och själv sitter vi med en uppvärmd fiskgratäng från frysen.
Och jag vet!! Jag vet att avundsjuk är det sista jag borde vara. Och avundsjuk kanske inte är rätt ord heller. Jag är ju jättenöjd med min mugg från Indiska och det billiga hushållspappret. Och jag skulle inte vilja äta något annat än fiskgratäng så länge jag har det sällskap jag har här hemma. 
Men man kan inte låta bli att undra och förundras över de sociala mediernas sätt att provocera, inspirera, informera, och kamouflera en verklighet som ibland verkar som tagen ur en saga! 

Och jag fortsätter att analysera mig själv och mitt sätt att tolka mitt sätt att vara. För är det egentligen sällskapssjuk eller avundsjuk jag är?! 
Äsch jag får sova på saken - i mitt icke regisserade sovrum där jag visst har en annan uddamugg stående glömd sedan i morse, inklämd bland kvarglömda tofsar, klämmor och böcker......... Tänka sig hur det skulle se ut på ett filterbelagt foto på Instagram!

Storlekar i provkollektionerna!

God morgon!
Idag är det lite upp och ner här hemma. Jag har gömt mig i sovrummet då det är full aktivitet i huset.
En varmvattenberedare från 1970-någonting skall bytas ut - det skall bli ordentligt med varmvatten här hemma. Dessutom skall det målas väggar och tak i hall, kök, vardagsrum och trappa så det blir lite att trippa runt här så gott det går idag.
Så tyvärr blir det inte att ställa till någon Semle-fika här hemma idag utan det får vi ta igen en annan dag framöver.

Jag låg vaken i natt en stund och då kom jag av någon konstig anledning att tänka på det här med provkollektioner inom klädbranschen. I vanliga kollektioner är det ofta en storlek 36 man får se, eventuellt en storlek 38.
I de kollektioner jag fått se som gäller kläder i lite större storlekar är det oftast storlek 42 som visas. Det där har jag reagerat på. Varför är det bara storlek 42 som visas när kläderna produceras upp till storlek 56?! Varför inte i alla fall mötas på mitten och visa kläderna i storlek 48 så att så många av oss som använder kläderna kan få en idé om hur dom ser ut i dom större storlekarna. Storlek 42 är inte särskilt stort och ett plagg som är snyggt i storlek 42 kanske inte alls gör sig lika bra i storlek 48. Och ett plagg i storlek 48 kan vara perfekt men inte alls göra sig lika bra i storlek 42.
Svår nöt att knäcka men värd att diskutera och tänka på.

Vet ni någon kedja, butik eller märke som är duktiga på att visa upp plussize-kläder i olika storlekar?

Så här väljer några av dom stora märkena och butikerna att visa sina modeller.

DNY

DNY

Carmakoma.dk

carmakoma.dk

Que

Zizzi

Zizzi

Kvällens rappakalja!

Jag hade stora planer för ett inlägg ikväll. Jag gjorde något idag och kom på ett jättebra ämne och började spåna på vad jag skulle skriva. 
Och vad tro ni händer. Nu ikväll när jag skulle skrida till verket då är det ta mig tusan som bortblåst. Alla tankar, funderingar och ideér kring kvällens inlägg är puts väck!

Så ännu en gång får jag det bekräftat. Jag måste skriva ner mina inläggsideér. Så klart måste jag det! En liten anteckningsbok i väskan, en på sängbordet. Eller så anammar jag tiden jag lever i och gör anteckningen i telefonen eller datorn. 
Fast det hade ju gått sådär om det hade varit idag för att från att ha en fulladdad telefon klockan sju i morse så dog den av utmattning vid lunch. Det där är nästan så man borde reklamera batteriet. Telefonen (med sitt batteri) är ju bara ett år gammal. Borde inte ett batteri hålla sig fräscht längre än så?

Ja så då sitter jag här på kvällskvisten och har inte ett dugg vettigt att skriva. Så det får bli ett litet flummigt inlägg och ditten och datten och inget speciellt.
Ett inlägg om barn som inte alls är sugna på att somna, en sambo som bara vill somna och jag som antagligen inte kommer att kunna somna. 
Men det blir lätt så för mig - speciellt nu när jag är hemma. Nu vid tio på kvällen så vaknar min kreativitet. Jag börjar surfa, blogga, facebooka och instagramma. Jag letar bilder på pinterest och googlar på plussize. Jag studsar över för att kolla aftonbladet.se och kanske lyssnar på några av bidragen inför lördagens Melodifestival.
Melodifestivalen - jag är en riktig Melodifestivalnörd och laddar stort inför deltävling i Malmö Arena på lördag. Skall så klart vara på plats. Fast utan boa och paljetthatt. Jag kör den lite mer diskreta stilen - kanske busar till det med lite glitter på mitt dekolletage (hade ingen aning om att det stavades så......).
Tror jag behöver lite Melodifestival-glitter-och-glamour i mitt liv nu. Lite disco, lite fart, lite glitter och lite klackar. Tror minsann att det kommer att pigga upp.

Ja det här inlägget blev väl ungefär så osammanhängande och spretigt som jag befarade.
Men ni är tåliga det vet jag.
Nästa inlägg - då försöker jag vara mer konkret och vettig!
Eller så blir det som detta - den som läser får veta!

Att bryta ihop och komma igen!

Ja jag jobbar ju inte ihjäl mig om dagarna. Jag går upp med tjejerna på morgonen och ser till att dom kommer iväg till skolan. Sedan gäller det jäklar i det att ha lite rutin på dagarna för annars kan jag lätta komma på mig själv i soffan med dator och kaffekopp när klockan är elva! Så var den förmiddagen förbi.

Men trots att jag går hemma så har det varit helt sprängfyllt i huvudet några dagar. Det har hänt en hel del, jag söker jobb varje dag, jag försöker avsluta mitt företag, jag försöker rensa här hemma, och mest av allt så försöker jag rensa tankar i mitt huvud. Jag jobbar igång något fruktansvärt när jag funderar över saker och ting och till slut så är jag så trött i huvudet att jag får en total overload och härdsmälta. Och då gråter jag en skvätt, pratar med någon som står mig nära och så bryter jag ihop, kommer igen och hoppas att morgondagen skall bli bättre!

För det är minsann inte lätt att vara allt på en gång - man vill vara en bra sambo, mamma och vän. Man vill ha energin till att orka, vara glad, sprida bra energi och samtidigt kunna stötta och uppmuntra. Man vill vara välvårdad och hel och ren. Gärna nytvättat hår och välansade ögonbryn. 
Man bryr sig och oroar sig - för allt och alla och lite till. Man vill ta hand om sig själv men inte glömma bort alla andra. Man vill inte glömma utan komma ihåg. Göra bra och göra rätt.

Men vissa dagar får det duga bra med halvsunkiga kläder, halvskitigt hår och en makeup som många skulle kalla för obefintlig. Det får duga bra med att gå på halvfart och inte vara glad och om sig och kring sig. Det får duga bra att hoppas att dom runt om kring mig vet att jag inte ignorerar eller gömmer mig. Jag behöver bara bryta ihop lite för mig själv. För att sedan komma igen - lite starkare än innan.

Imorgon är en ny dag.

Vi har alla en berättelse!

Har ni tänkt på de människor vi möter i olika sammanhang. Människor som vi kanske bara hastigt möter eller människor som vi utvecklar livslång vänskap med. Har ni tänkt på att i stort sett alla människor vi möter i olika sammanhang ofta har väldigt spännande historier att berätta om sina liv. Man kan tycka att man är vanlig, lever ett vanligt liv med vanligt jobb, vanliga vänner, vanligt hus och vanliga intresse. Men när man börjar prata med varandra så får man ofta reda på väldigt spännande och häftiga saker om personen vi möter. Personen bär med sig otroliga berättelser som format deras liv. Händelser som man aldrig i livet skulle kunna gissa sig till om man inte hade haft möjlighet att verkligen prata med personen. 
Alla har en historia att berätta - och ofta är den väldigt spännande, inspirerande och fantastisk!

Det här har hänt mig många gånger under tiden i butiken. Människor som kommit in för att titta på kläder men som jag lärt känna ganska väl på kort tid. Så otroligt häftigt att sökandet efter ett par byxor kan leda till samtal. Samtal om väder och vind, men även om ganska djupa saker. Och jag imponeras över hur mycket spännande som finns gömt i en människas liv. Glädje och sorg, skratt och gråt, himmel och helvete. 

Det bär jag med mig varje dag. Tacksamheten över kunder som känt förtroende och visat värme och omtanke. Det är fler än en gång som jag blivit rörd till tårar av era berättelser. Jag har fått styrka av era kramar och jag tror mig känna att många av er kommer att finnas kvar i mitt liv för lång tid framöver.

Tack för att ni delat med er av era historier! Ni är alla väldigt speciella på era helt unika sätt!

Att blogga vidare!

Det fortsätter komma frågor och funderingar om vad som händer med Fröken Generös i fortsättningen. Det är väldigt roligt med allt engagemang.
Fröken Generös lever vidare i allra högsta grad. Hon föddes ur hjärtat och lever vidare likaså. Det blir en blogg och Facebook-sida som vänder sig till alla tjejer/kvinnor som känner att jag talar till dom. Om det där med att hitta fina kläder i rätt storlek. Om att hitta dom rätta accessoarerna. Om att hitta se sig själv i spegeln och känna sig fin, nöjd och stolt över att vara den man är  - så som man är!

Jag kommer att fortsätta leta upp märke som tar fram kollektioner för oss vanliga tjejer. Till oss som vill vara fina i den kropp vi har just nu oavsett storlek.
Jag kommer fortsätta att skriva om självkänsla och självförtroende. Om erfarenheter, tankar och funderingar kring ämnet. Och jag kommer fortsätta blotta mig själv lite då och då. Berätta mina tankar om hur jag själv lever med min dåliga självkänsla och vad jag försöker göra för att förbättra den. Ett livslångt projekt om ni frågar mig!

Jag kommer att göra några försök med att ordna "Terapikvällar" som någon så fint uttryckte det. Tjejkvällar där vi träffas över ett ämne på en trevlig plats. Där vi pratar, skrattar och fäller några tårar om det behövs. 

Fröken Generös är här för att stanna - väldigt länge om jag själv får hoppas och önska!

Ni hänger väl med?!

Att skratta med eller skratta åt!

Har ni tänkt på uttrycket att "Skratta med någon".
"Ja men jag skrattar inte åt dig - jag skrattar med dig!"

Men hur är det med det egentligen. Om inte jag skrattar själv åt saken - skrattar man fortfarande med mig då? Eller skrattar man åt mig?
Man kan kalla mig för känslig - överkänslig i vissa lägen. Men har man blivit skrattad åt i olika sammanhang så är det en definitionsfråga vilket som är vilket. Och gränsen är hårfin.

Så sent som för några veckor sedan hamnade jag i en typisk "jag-skrattar-inte-åt-dig-jag-skrattar-med-dig".
Trots mina 40 år så var det väldigt uppenbart att för mig så var det en "jag-skrattar-åt-dig"-situation. Jag är säker på att personen inte menade illa men kommentaren och reaktionen tog illa och det kanske såg ut som jag skrattade så tårarna trillade - så var dock inte fallet.

Så själv är jag väldigt försiktig att använda det där uttrycket. Det kan ta hårdare än man tror.
Trots att det inte är illa menat - vilket jag vet att det inte var i detta fall......

Det är tomt!

Ja nu är det tomt. 
Butiken är tömd så när på ett bord som står i en hörna. Det har packats, flyttats, rensats och tömts. Och nu är butiken tömd på Fröken Generös. Och Fröken Generös är lite tömd på energi.
Många frågar hur det känns och hur jag mår. Jag är så tacksam för all värme och omsorg som ni visar.
Jag mår ganska bra. Mycket för att jag känner att jag inte släpper taget om Fröken Generös utan låter henne leva vidare! Ni har väl sett att hon både har Bokklubb och Byt, Köp & Sälj sida på Facebook!?

Att stänga själva butiken är ett beslut som inte togs i all hast. Det är ett beslut som togs med magkänsla och hjärta - och hjärna så klart. Och nu är det definitivt - för denna gång.
Framtiden vet vi inte riktigt vad den bjuder på än.

Baktung!

Alltså ikväll..........

........ikväll känns min ända som betong. Jag är rätt baktung i vanliga fall men ikväll vete tusan vad som hänt. Häcken känns som bly, betong, sten och alla andra tunga föremål samlade i skinkorna, parkerad i soffan, och det går ta mig tusan inte att röra mig. Helt slut i rutan och kroppen går inte att flytta - även om jag försöker resa mig ligger jag raklång och orörlig. Tur att datorn låg inom räckhåll så att jag kunde lyfta upp den hos mig.

Och så är klockan efter nio och suget efter något gott att äta så här på kvällskvisten gör sig påmint. Kanske bra att man har betong i häcken så att man inte orkar resa sig och gå ut i köket.

Jag tror kroppen kräver en time-out ikväll. Och jäklar i det vad jag skall lyssna på den. Jag orkar inget annat just nu. 

Det värsta är (eller problemet är) att det ligger en rentvättad maskin tvätt som verkligen verkligen behöver hängas upp........nu gäller det bara att komma på den rätta komplimangen och kommentaren så att Fredrik lätt som en fjäder studsar upp ur soffan, med lätthet svävar in i tvättstugan och med kärlek och glädje tar den rena tvätten och hänger upp den i långa fina rader på torkställningen. 

Den som håller sig vaken får se..........

Dagen efter!

Dagen efter sista dagen!
Det blev en bra sista dag i butiken - bättre än jag trott och hoppats.
Ett stort varmt tack till alla ni som kom in och lämnade varma kramar, ord, blommor och presenter. Det värmde något oerhört och det blev en så bra sista dag för butiken som det kunde bli!

Idag har jag varit nere och sett till att möbler blivit hämtade och fått chansen att leva vidare i nya omtänksamma hem! Det har tom kommit fina foto på hur några av möblerna står i sina nya hus! Så roligt!!
Det finns fortfarande saker kvar i lokalen men när jag låste dörren idag så kändes det tomt och definitivt. Beslutet jag tog för några månader sedan blev verkligt idag och det är inte utan att dagen präglats av känslor i alla dess former. 
Men som jag skrivit innan tror jag att det blev så här av en anledning. En anledning som jag inte har en aning om vad det är idag - men jag tror  svaret kommer så småningom. Och är det inte uppenbart lovar jag att berätta!

Mattan - den stora fina mattan som varit mittpunkten i butiken har kommit hem till oss själva nu. Den kanske känner sig lite vilsen men jag är helt övertygad om att den kommer att trivas hur bra som helst på sin nya plats.

En god kväll till er alla! I fortsättningen hörs vi här på blogg och Facebook-sida. Och era kommentarer kommer att vara än viktigare framöver. Det blir ert lilla tecken på att ni fortfarande följer Fröken Generös! Jag är så tacksam om glad att ni fortsätter följa, stötta och uppmuntra på hennes fortsatta resa som lite har fått en nystart idag.

Kapitel 7 börjar nu!

Mitt liv kan ganska tydligt delas upp i olika kapitel.

Kapitel 1 - Att födas
Kapitel 2 - Att ta sig igenom skolan
Kapitel 3 - Att flytta hemifrån
Kapitel 4 - Att träffa någon
Kapitel 5 - Att jobba och bilda familj
Kapitel 6 - Att testa något nytt
Kapitel 7 - Att testa något nytt - igen!

Så där är jag nu - på Kapitel 7 ungefär. Kapitel 1-6 finns i huvudet och kanske kommer tankarna ner i skrift en vacker dag. Men just nu behöver jag lägga kraften på kapitel 7 - för det är där jag är och jag skall försöka forma min närmsta framtid på ett sätt som jag inte riktigt förstått att jag kunnat göra med i alla fall kapitel 5 och 6.
Jag tror på ödet och jag tror att allt händer av en anledning. Bra och dåligt........ Visst är det svårt när man står mitt i sorgliga saker att förstå meningen med det men det brukar visa sig längre fram. Och då förstår man - varför något hände och vad det bar med sig.

Jag jobbade många år som anställd innan jag valde att bli min egen för några år sedan. Och vet ni  - jag tror det var någon som styrde mig till att bli egenföretagare. Någon som pushade mig, gjorde så att jag vågade släppa handbromsen och bara göra det. För är det något i livet som gjort mig många erfarenheter rikare så är det just dessa åren som egen. Både bra och dåliga erfarenheter - så klart! Men det är OK. Och det är dessa erfarenheter som gör att jag börjar känna mig ganska rak i ryggen när jag nu ger mig ut på nya jakt efter nya erfarenheter. Och även om jag inte vill veta vad som väntar där framme så är jag jäkligt nyfiken!

Tänk om man vetat för 5 år sedan att det skulle födas en Fröken Generös som fick utgöra en stor del av kapitel 6 och  7. Kapitel 7 börjar skapas ganska precis här och nu.
Men det är ju det som är livet - att det som händer det händer - fast frågar du mig så är det nog inte helt utan att någon eller något försiktigt lägger sin hand på min axel och leder mig i rätt riktning - om än lite krokigt då och då.

Självkänsla vs. självförtroende!

Jag är den första att inse att jag hela tiden måste jobba med min självkänsla. Det har jag nog mer eller mindre gjort i 40 år med små korta uppehåll. 
Självförtroendet har också varit en utmaning men det är lättare att jobba upp ett gott självförtroende när man hamnar i sammanhang där man kommer till sin rätt. Där man känner att man är nöjd med sitt utförande och där man får bra respons.
Självkänslan är för mig en helt annan utmaning. Den dåliga självkänslan är inkarvad i ben och märg och jag vet inte hur jag skall få bort den. Det känns som en dålig tatuering - som man väljer att ta bort med laser men hur man än gör så ser man spåren av den. 
Visst har det funnits tider när självkänslan varit bättre och det är nu jag sätter mig och funderar på vad som gjort att jag trillat tillbaka - som en rejäl vurpa på en isfläck - Pang!

Förutom hemma i min trygga vrå så har jag alltid, alltid tankar om hur jag upplevs som person - inifrån och ut. Utstrålar jag glädje eller sorg idag. Blir mitt skratt tillgjort eller känns det äkta. Upplevs det som jag bryr mig eller verkar till tillgjort. Hur är min klädsel - ser jag ordentlig ut eller har jag lyckats få på mig något som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig.
Varför är vissa otrevliga mot mig? Är det för att jag inte är tillräckligt snygg? Har jag inte den rätta looken för att bli mottagen på ett schysst sätt?
Borde jag ändra frisyr? Folk som eventuellt ser mig på Facebook och på bilder i andra forum måste tycka att jag ser ungefär likadan ut som när jag var 15 - bara med åldrandet som skillnad. Jodå rynkorna kommer sakta men säkert.......
Varför är jag inte lika fin som alla andra? Tanken på fotografier är fortfarande fruktansvärt jobbig och jag har så svårt för att uppskatta bilder där jag själv är med. Känslan av att förstöra motivet är överhängande. Och det gör ont. Och jag har gråtit mer än en gång när jag sett mig själv på foto. Och dom gånger man förr, dvs under skoltiden inte blev tillfrågad att vara med på bilder på fester och bland kompisar gjorde att det blev bekräftat. Det var klart inte meningen att jag skulle vara med och förstöra motivet. Det hade ju varit synd.

Nu när butiken stänger och bloggen lever vidare blir det här en av mina stora uppgifter och utmaningar. Jag vet ju dessutom att jag inte är ensam om att leva med dålig självkänsla och jag tror att vi är många som skulle kunna lära oss massor av varandra. Vi upplever den dåliga självkänslan på olika sätt olika dagar. Vissa dagar är det lättare att hantera och prata om det - andra dagar vill man helst dra täcket över huvudet och gömma sig.

Detta inlägg är publicerat efter mycket övervägande och en stor dos mod men jag har bestämt mig för att det är viktigt att prata om  - oavsett om det handlar om Helena eller någon annan.