Jag kan fortfarande höra min gympalärares ord varje gång jag var ombytt till gympan.
Och jag var faktiskt det för det mesta - jag var med på gympan - teg och led mig igenom lektioner med friidrott, jogging, basket, redskapsgymnastik och andra övningar som jag för det mesta var totalt värdelös i.
Gympa och idrott var liksom aldrig något som jag tyckte var roligt - kanske för att en av mina gympalärare vid ett tillfälle högt och tydligt informerade samtliga i klassen om hur dålig just jag var! Det där är preskriberat sedan länge med det har satt sina spår.
Så ni förstår att träning aldrig kommit naturligt. Jag har aldrig "haft suget" efter att träna - gå på gym - vara med på pass eller gett mig ut i joggingspåret.
Har man fått höra att man suger på något är det inte det som står överst på "att-göra" listan.
Visst har jag varit med på pass - jamen ni vet, typ Step eller Body Pump eller vad det nu heter nuförtiden. Fast det blir liksom inte roligt när man blir lätt illamående av att se sig själv i den där förbannat stora spegeln som absolut måste täcka hela väggen - där man ser sin spegelbild - tokröd i ansiktet - valkar som avslöjas - och gäddhäng som dallrar så att jag kommer efter i musiken. Det tar ju ett tag för det där dallret att stanna och då är resten av gruppen 4 takter längre fram och det är jäklar i det svårt att jobba ikapp det då.
Och jag som har problem med att se mig själv i spegeln i vanliga fall är nära ett nervöst sammanbrott i en stor sal med massa "jag-går-och-tränar-minst-4-dagar-i-veckan-annars-är-det-inte-lönt". Själv skulle jag ge mig en guldstjärna om jag skulle kommit iväg en dag i veckan.
Men jag känner att kroppen verkligen skulle behöva röra på sig mer än vad den gör nu.
Jag är så stel och osmidig att en kväll i soffan nästan ger träningsvärk om jag suttit i samma ställning för länge.
Ja ni fattar dilemmat - men jag skall nog ta mig samman och hitta rätt träningsform för mina lätt dallrande kroppsdelar. Jo då - ni skall nog få se.........
