Den paniken!

Sommaren verkar ha tagit en omväg via gud vet var och det är fortfarande jacka som gäller på dagarna.
Jag har en svart skinnjacka från butiken som jag gillar jättemycket och som jag använt ganska mycket det senaste året. En jacka som sitter hyfsat tight men jag anpassar kläderna till den så att jag kan ha den utan att den känns som ett korvskinn.

Förstå den paniken när jag igår - ganska stressad för att hinna med tåget drar på mig jackan över en väldigt tunn blus och knappt får den på mig! Vad tusan händer - jag drar och kränger och får så småningom på mig den - tar väskan och rusar iväg.
Men paniken - har jag verkligen gått upp så mycket i vikt??? Jag som aldrig väger mig utan går på hur kläderna sitter känner att nu jäklar räcker det. Det får inte vara så att jag inte får på mig min fina jacka längre. Och till historien hör att jag i stressen på morgonen snabbt testat att knäppa jackan - ja ni fattar resultatet av den.

Jag hör mig själv tänka  - "skinnjackor skall inte knäppas!!!!" Yeah right - men det kan vara ganska bra att kunna när det är kallt ute.......

Dagen går och jag kommer hem - jackan krängde jag på när jag åkte från jobb med samma panik och ångest. Vad tusan har hänt med min kropp!!!!

I går kväll var vi borta en sväng och när vi kommer hem skall jag ta av jackan och hänga undan när jag tror jag ser dubbelt - där är ju en jacka till! I samma modell!!

Och då - då trillar poletten ner!!!! Och den enorma lättnaden när jag inser att jag under hela dagen försökt kränga på mig min mammas jacka - i samma färg och modell - fast i en helt annan storlek (ganska mycket mindre än min egen!)

Och den lättnaden när jag drar på mig min egen jacka och inser att den sitter ganska exakt som den gjorde när jag först började använda den!!

Så mamma! Din jacka hänger här........ och idag använder jag min egen!

Curvy!

Det är mer än en gång jag varit ute och tittat på smycke och efter ett tag gett upp. 
Armband! Jag har så svårt att hitta armband som passar - är det fler än jag som brukar gå till herravdelningen för att titta på armband som passar?
Jag vet att jag är stor och har grova handleder men det är ju inte jag den enda som är.
När något passar blir man nästan lite misstänksam och tittar om gummibandet töjt sig av misstag - för inte kan det väl passa så där bra?!

Då känns det bra när tex. Tim og Simonsen tar fram en smyckeserie "Curvy" som inriktar sig till tjejer som jag - som behöver smycke som är några centimeter längre här och där för att passa och se fina ut på en lite större kropp!

Stort plus för företag som tänker på oss!

Nystart!

Så har hela April passerat. Även den en månad som jag spenderat på hemmaplan.
Månaden gick fasligt fort och när jag tittar tillbaka så vet jag knappt vad jag gjort. 

Det som varit extra lyxigt är att ha varit hemma när tjejerna kommit hem från skolan. Att kunnat vara där och finnas, även om det inte alltid funnits uppenbara behov så har dom vetat att jag varit där. Funnits där för lite mellis tillsammans, eller möjligheten att springa ut till kompisar för att sedan komma hem igen och jag har varit hemma. Eller om hjälmen varit på vift så har jag kunnat hjälpa till att leta efter den. Och spänna rollerblades som har suttit lite för löst. Och sprungit efter med en extra jacka för att vinden har varit lite väl kall för att bara gå ut i tröja. 

Det har varit lyxigt!

Och så har det varit en tid med möjlighet att få landa och ladda om. Att reflektera över det som varit och det som skall komma. Om att få utvärdera sig själv och vara ärlig mot sig själv. Att ännu en gång få chansen att fundera över vad som är rätt och bra för just mig. Var ligger min styrkor och var kommer jag att göra mest nytta! Och det verkar som jag landat och är redo för en nystart!

För i morgon  är det nya tag - då börjar jag på mitt nya jobb! Och det känns så himla bra i magen. Ett jobb som jag kände ropade på mig ända från när jag läste annonsen. Och känslan som bara blev starkare och starkare när jag fick komma på intervju och träffa människorna.
Och nu - nu är jobbet mitt och jag är så glad, tacksam och peppad! 
Det här - det kommer att bli bra!

Testa LG G4!

Tänk att få testa något först av alla..........att få surfa, ringa, sms:a. FB:a och lära mig allt om nya LG G4!

Jag e på - om jag får!

Bulaggi!

Väskor!!! Jag älskar väskor! Stora, små, strikta, busiga, färgglada, diskreta -  till fest och till vardags! Är det något man inte kan ha för mycket av så är det väskor. Och det bästa av allt - dom är helt storleksoberoende! Jag som har svårt att hitta kläder kan ofta glädjas åt att inte ha problem att hitta väskor - allt passar liksom!

Så har man ju sina favoriter - och så har man dom som man går och sneglar på. Och nu har jag snubblat över ett holländskt märke som heter Bulaggi!
Jag tror dom ropar på mig allihopa!!! Men men, ibland får man nöja sig med att titta, längta, önska och kanske, kanske om tillfället infinner sig inhandla sin allra första Bulaggi!

Nu har jag precis hittat märket så jag har inte koll på priser och återförsäljare men det återkommer jag med!

"Purses are like friends - you can never have too many!"

Container!

Jag kan vara lite ombytlig av mig. När det gäller kläder alltså! Så att ni inte får för er att jag är ombytlig lite hur som helst. Nej nu menar jag kläder och stilar. Jag är väldigt konservativ i mitt uppsatta hår och samma sätt att sminka mig - men kläder ändrar jag gärna stilen på efter årstid, humör, väder och vind.

Så det blir att man håller ögonen öppna - kanske dyker det upp märke som även passar en Fröken Generös-kropp. Kläder som är gjorda med kärlek och omtanke - designade med känsla för användaren och där man märker att någon lagt ner lite extra mycket energi.

Jag tror minsann jag har hittat ett sådant märke! Det är Container - även det från Danmark. Dom kan det där med kläder, våra grannar i väst.

Container andas kvinnlighet med en touch av vintage. Romantiskt, stilfullt, lekfullt och allmänt snygga plagg.

Plaggen kommer i strl. XS-XXL. Om jag skulle beställa hade jag gått på XL och då är jag 46 nertill och 44 upptill. Med reservation på att jag kan vara ute på hal is och missförstått storlekarna. 

Det känns minsann som om Fröken Generös går en blommig vår och sommar till mötes. Få se om det visar sig på kommande inköp! Men visst är det härliga plagg med jättefina mönster!

Container har fångat mitt intresse! Vad tycker du?

(Bilderna har jag lånat på container.dk)

Gympa och att röra på sig!

"Härligt Bolin - du är ombytt!"
Jag kan fortfarande höra min gympalärares ord varje gång jag var ombytt till gympan.
Och jag var faktiskt det för det mesta - jag var med på gympan - teg och led mig igenom lektioner med friidrott, jogging, basket, redskapsgymnastik och andra övningar som jag för det mesta var totalt värdelös i.
Gympa och idrott var liksom aldrig något som jag tyckte var roligt - kanske för att en av mina gympalärare vid ett tillfälle högt och tydligt informerade samtliga i klassen om hur dålig just jag var! Det där är preskriberat sedan länge med det har satt sina spår.

Så ni förstår att träning aldrig kommit naturligt. Jag har aldrig "haft suget" efter att träna - gå på gym - vara med på pass eller gett mig ut i joggingspåret.
Har man fått höra att man suger på något är det inte det som står överst på "att-göra" listan.
Visst har jag varit med på pass - jamen ni vet, typ Step eller Body Pump eller vad det nu heter nuförtiden. Fast det blir liksom inte roligt när man blir lätt illamående av att se sig själv i den där förbannat stora spegeln som absolut måste täcka hela väggen - där man ser sin spegelbild - tokröd i ansiktet - valkar som avslöjas - och gäddhäng som dallrar så att jag kommer efter i musiken. Det tar ju ett tag för det där dallret att stanna och då är resten av gruppen 4 takter längre fram och det är jäklar i det svårt att jobba ikapp det då.
Och jag som har problem med att se mig själv i spegeln i vanliga fall är nära ett nervöst sammanbrott i en stor sal med massa "jag-går-och-tränar-minst-4-dagar-i-veckan-annars-är-det-inte-lönt". Själv skulle jag ge mig en guldstjärna om jag skulle kommit iväg en dag i veckan.

Men jag känner att kroppen verkligen skulle behöva röra på sig mer än vad den gör nu.
Jag är så stel och osmidig att en kväll i soffan nästan ger träningsvärk om jag suttit i samma ställning för länge.

Ja ni fattar dilemmat - men jag skall nog ta mig samman och hitta rätt träningsform för mina lätt dallrande kroppsdelar. Jo då - ni skall nog få se.........

Hål i strumpan!

Det här kan tyckas vara ett riktigt i-landsproblem men idag gick jag runt med ett hål i strumpan. Skorna var på och jag behövde lyckligtvis inte ta av dom men känslan! Känslan av att gå där med hål i strumpan är inte bra. Känslan av att inte vara ordentligt klädd har faktiskt gnagt i mig och man bara ber att inget skall hända så att det fruktansvärda avslöjas - hon har hååååååål i struuuuuuumpan!!!!! 
Som tur väl är hade jag inga hål på underkläderna - eller dom värsta farmorstrosorna på! Det hade inte varit roligt att bli ertappad med - hur nu det skulle gå till - det var ju inte så att jag hade planer på att klä av mig halvnaken någonstans.
Men ändå - hål i strumpan - det kan vara nog så irriterande och frustrerande en dag så här mitt i veckan!

Men ni har kanske varit med om att känslan finns där - att man har missat något och att folk tittar lite försiktigt men inte säger någonting. Med skorna på är det såklart svårt att avslöja sitt hål i strumpan men man kanske har glömt att dra upp gylfen? Spenat mellan tänderna? Toalettpapper som fastnat under skon? En kråka i näsan? Visst vill man att någon snäll människa faktiskt säger till! Så att man inte behöver roa fler människor är nödvändigt. 

Eller så gör vi som bilden här säger! Låtsas som det är en fis i rymden - rättar till misstaget - rycker på axlarna och går vidare ut i världen och väljer att inte bry sig ett dugg om vad folk tycker!

Mitt i veckan!

Onsdag, mitt i veckan och ikväll är det Sveriges Yngsta Mästerkock!
Jag är en riktigt nörd när det gäller matlagningsprogram. Jag tittar på det mesta, inspireras och förundras över hur många duktiga människor det finns i vårt land. Och så har vi dom unga mästerkockarna - alltså,  är jag imponerad av dom äldre så är jag tio gånger mer imponerad av dessa unga talanger. 8, 10 eller 12 år och lagar mat på ett sätt som jag antagligen aldrig kommer att göra. Och charmiga är dom små trollen - humor, glimten i ögat, snabba repliker och sedan som grädde på moset lagar dom helt fantastiska maträtter. 

Nu var det ju inte alls detta jag skulle skriva om men ibland är parenteserna nog så viktiga!

Det har varit några bra dagar nu. I går kväll var jag inbjuden till en tjejkväll där jag pratade lite självkänsla och hur det är att köpa kläder när man drar större storlek.
Goa tjejer som hade många kloka tankar så det blev ett riktigt bra "sitta-runt-bordet-och-prata" -kväll!

Idag har jag spenderat förmiddagen med att lyssna på en riktigt bra föreläsning med Benny Haag.
Det där om bemötande - hur man bemöter någon och hur man blir bemött. Om att man ibland blir bemött så som man precis själv har bemött någon. Eller att man tror att man skall bli bemött på ett speciellt sätt och sedan blir bemött på ett helt annat sätt som gör att man själv ändrar sätt man bemöter någon på!
Hängde ni med?!

Det var så många tänkvärda kloka saker som kom upp och mycket som jag kommer att ta med mig framöver.
Tänk! Så många kloka människor det finns överallt - om man bara visste deras bakrund och historier - då kanske man hade bemött dom på ett helt annat sätt. 

Jag köpte en av Bennys böcker med mig hem som jag började läsa redan på tåget. Den får bli min litteratur för dagen. Boken tar upp ett annat mycket viktigt ämne och jag återkommer i bokklubben med en recension. 

Och bara så ni vet - boken signerades till Fröken Generös! Det tycker jag är plus i kanten!

Att inte vara perfekt!

Jag tror jag skall ta en paus. En paus från att läsa en del bloggar. Jag mår inte bra av att läsa vissa saker. Det blir för mycket av det goda.

Jag är först att unna andra människor lycka, välgång och hälsa. Jag vill att andra skall må bra och ha det bra och jag offrar gärna mig själv för att andra skall ha det bra. Jag ställer mig gärna längst bak i kön för att släppa förbi någon annan. Jag stannar gärna hemma om det betyder att någon annan kommer iväg på något roligt. Det är inget uppoffrande från min sida och jag är inget offer - det känns bara bra.

Men jag har märkt att jag inte mår bra av att läsa för mycket om andras vardagar. Det blir för lyckligt, för perfekt, för städat och för redigerat. 
Så är det inte i mitt liv. Jag har det bra, bor bra och har en bra familj och vänner. 
Men jag har stökiga rum, damm under soffan, olika galgar i garderoben, en kyl som behöver städas, en trädgård som är upp och nervänd, ett frukostbord med porslin som inte alltid matchar och en kropp som inte går att visa upp på bilder utan att retuscheras hårt.
Och det är helt OK - för jag vet att vi är väldigt många som lever så här. Och kanske är det för jag är ett uns avundsjuk. För avundsjuk kan jag absolut vara - att i mina tankar drömma om det där perfekta välputsade hemmet och kroppen. 
För det är väl så - att har man rakt hår vill man ha lockigt. Har man platt rumpa vill man ha den fyllig. Har man stora bröst vill man ha små. Har man det ena vill man ha det andra. För man tror att det är grönare på andra sidan - när det egentligen är väldigt grönt på den sida man befinner sig på. Och även om det inte är perfekt grönt så är nyansen av grönt man har hemma helt ok och fullt tillräcklig.

Så det får bli en time-out! Det får bli att leta upp bloggar som skriver om livet som jag själv kan relatera till - och där jag kan finna glädje i det jag läser - inte ångest och dåligt samvete.

Kavajer!

Jag är en ganska omväxlande period när det gäller kläder. I perioder är det bara klänningar som gäller, andra gånger är det jeans utan undantag. Och koftor  - koftor gillar jag. Och vissa blusar kan jag gilla - bara det är rätt modell och material.
Och sedan är det här med kavajer. Jag tycker det är så snyggt på andra och i perioder kan jag också vara en kavajtjej. Igår skulle jag iväg på ett möte och sprang inom Lindex och hittade dom här fina kavajerna.

Den här kavajen i klassiskt snitt funkar ju till det mesta. Den är dessutom helfodrad vilket jag gillar! Den här kostar 499:- och finns upp till strl. 44. Själv provade jag strl. 44 och den funkar om jag inte knäpper den - vilket jag aldrig gör med kavajer!

Den här klubbkavajen med guldknappar är mörkblå och riktigt fin till jeans. Denna kostar 599:- och finns till strl. 46. Även här provade jag strl. 44 och tyckte den kändes bra.

Det blir att sätta dessa på önskelistan! Vilken blev er favorit?

Vad hände!

Var tar tiden vägen? Nu är det alldeles för många veckor sedan ni hörde från mig. Det har så klart sina anledningar - ibland går tiden lite fortare än andra gånger - känns det som i alla fall.

Det har snurrat en hel del ämne i huvudet som jag vill skriva om här men det har varit  och är lite skrivkramp så än har det inte blivit något konkret av det.
Men det kommer - var så säker.

Men lite annat roligt händer! Vår trädgård är uppriven och väntar på en makeover. Och jag försöker upprepa mantrat "det blir värre innan det blir bättre" för just nu känns det som vi aldrig kommer att bli färdiga. Eftersom det mesta är uppdraget i rabatterna måste jag nu vänja mig vid att ha insyn - det har vi aldrig haft - vi har varit väl skyddade av häckar, tujor och staket - nu är det slut på att springa runt i trosor och BH i kök och vardagsrum. Jag vill inte vara bidragande orsak till att förbipasserande får men för livet av att se mig springades runt halvnaken!

I morgon åker jag till grannorten och är med på tjejkväll och pratar om mode för lite större tjejer - det skall bli så roligt och jag tror och hoppas på en bra dialog. Jag vet att ämnet berör, engagerar och inspirerar och jag tycker det skall bli så intressant och höra vad den här gruppen tjejer tycker och tänker om ämnet.

Apropå ämnet större storlekar är jag just nu inne i en period när jag tycker att bxorna sitter lite för tiggt och BH'n skaver lite extra. Kan vara så att det blivit lite för mycket gott på sistone. Jag är en person som aldrig väger mig och jag försöker verkligen bara se till mig själv och inte jämföra mig med andra vad gäller vikten - sedan skall gudarna veta att jag är världsmästare på att jämföra mig med andra vad gäller tusen andra saker men det får bli ett annat inlägg.
Jag tror det får bli lite extra promenader och frisk luft så hoppas jag att midjemåttet känns något mer behagligt om några veckor.

Nu blir det hopp in i duschen och sedan tåget in till Malmö. Idag händer det spännande grejer!

Made By P den 21 Maj!

Vad gjorde man innan vi hade world wide web. Nu hittar man inspiration till höger och vänster. Ibland med lätt prestationsångest som följd - ibland blir det vara ren skär glädje.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det finns så fantastiskt många driftiga människor runt om i detta land och jag önskar att alla - var och en - kunde få den uppmuntran och uppmärksamhet som dom förtjänar. För att vara egen och driva företag är jäklar i det inte enkelt - och man får inget gratis - men den som kämpar den skall minsann belönas. Och jag fortsätter min lilla resa med att uppmärksamma dessa människor. Idag har turen kommit till en tjej som jag aldrig träffat utan bara följt på nätet - och hon har följt mig så vi håller liksom på att känna varandra lite så här i luften.

Petra driver Made By P och håller till i Löddeköpinge här i Skåne. Petra's företag trillade jag över lite av en slump här på nätet. Jag blev väldigt imponerad av hennes hantverk och jag tror att ni kommer att känna likadant.
Så här skriver Petra själv om sitt företag:

Historien om Made By P

En dag i mars 2011, kom en klart blixt som sa : Du ska sy dina egna klänningar, långa, axelbandslösa klänningar i regnbågens alla färger, med stora fjärilar på... Va? ...tänkte jag, som inte sytt något sedan slöjden i årskurs 4. Inte ens så mycket som kanten på en gardin.

Desperat sökande efter pengar till räkningarna, kunde jag inte ignorerar infallet. Jag bodde just då ensam i ett stort hus på tre plan och det gick helt enkelt inte ekonomiskt plus. Men denna blixtidé var så klar och tydlig att det inte gick att blunda. Och om idé kunde hindra mig från att sälja mitt älskade hus, så var det en idé som absolut skulle utforskas!

Dagen efter inhandlades inhandlade en enkel symaskin, tyg och tråd. Sen började kampen. Det var stor glädje blandat med helt nya svordomar, tårar, blod och skratt. Efter 2 dagars skapande var den första klänningen färdig. Olivgrön med en stor vacker sidenfjäril. Stolt men samtidigt väldigt skeptisk, lades en bild ut på Facebook. Den blev såld efter en halvtimma och inom två timmar så hade jag fått tolv nya beställningar.

Helt förstummad, förvånad, överlycklig och insåg jag att det fanns en framtid i detta. Så, på den vägen började jag vandra...

Jag har alltid varit skapande, kreativ och oerhört envis. Det enda som stod på önskelistan sedan typ 3-årsåldern, var pennor och block. Jag målade, ritade, klippte, klistrade och skrev hela uppväxten.

Skapandet tog ett tvärt slut när jag började jobba med hästar på heltid under många år. Det fanns varken tid, utrymme eller ork. Men när jag många år senare flyttade till Nya Zeeland, kom skapandelusten tillbaka. Även denna gången på grund av ekonomiska svårigheter.

Skapandet är en enormt stor del av av mig och under väldigt många år förstod jag inte detta, länge var skapandet som bortblåst. Men nu är rätt förutsättningar skapade och jag har utrymme och glädje för att driva mitt efterlängtade företag.

Och som av en händelse är det Petra vi skall träffa på vår nästa terapi-kväll den 21 maj!

Evenemanget kostar 100:- per person. 
I priset ingår något lätt att äta samt dricka.

Petra berättar om sin verksamhet och visar sina produkter. Ni kommer att få ta del av fina erbjudande denna kväll!

Ta mer er några väninnor, kom och mingla, träffa nya människor och upptäck Made by P!

Ni anmäler er genom att maila till helena@frokengeneros.se
Ange namnen på de som följer med. I vändande mail får ni information om var och när pengarna skall betalas in.

Första terapi-kvällen!

Så blev den av! Vår allra första Fröken Generös-terapi kväll!
Vi blev ett tiotal tjejer som möttes upp hos Åsa på Björkliden i torsdagskväll.
Fröken Generös själv klantade till sig direkt genom att lämna påsen med olika drycker på köksön hemma i huset. Men Åsa som är en tjej med resurser trollade fram både det ena och det andra och Mamma och syster skickade jag via affären så det blev hur bra som helst. Det dukades fram kallskuret och goda ostar, laxrullar och oliver och annat gott! Dom som körde festade på ett glas vin och vi andra nöjde oss med andra bubblor i glaset.
Åsa berättade om sin butik och vad hon gjort innan. Hon gick igenom sitt sortiment och det blev en trevlig stund med lite frågor och svar.
Sedan släpptes tanterna lösa i butiken - det provades, klämdes och kändes, tuggades, pratades och skrattades. 
Jag själv hade känt mig lite lagom spänd inför kvällen eftersom det var den allra första men när vi skildes åt några timmar senare kändes det som vi alla var nöjda och glada! Några frågade efter nästa kväll och det kommer jag snart att avslöja!

Vi hade en liten insamling också! Och det glädjer mig att vi tillsammans samlade ihop 720:- som i Åsa's namn skänks till organisationen Friends. Friends är en organisation som jobbar mot mobbning och det går bra att läsa mer om deras arbete på www.friends.se  
Det är sådant som känns lite extra bra i hjärtat!

Håll utkik efter inbjudan till nästa terapi-kväll som blir den 21 Maj! Denna gång blir det något helt annat vi besöker!

Fotografering med klump i halsen!

Ni som följt mig ett tag vet att jag har jättesvårt att se mig själv på bild och att bli fotograferad.
Det som för många är världens mest naturliga sak är för mig en pina. Jag avundas dom som lätt studsar fram och posar lite fint när en kamera kommer fram. Dom som alltid blir lika snygga hur ofixade dom än är. Dom som svänger med håret och skjuter ut höften och får selfies att kännas lika självklart som att andas. 

Idag fick jag stå över min rädsla och gå igenom detta trots att det gav en klump i halsen.
En journalist och fotograf besökte mig nu på morgonen för att göra en uppföljning på en gammal artikel. Intervjun kändes bra, avslappnad och trevlig. Att prata om mig själv är inga problem. Jag berättar gärna om mig själv, vem jag är, var jag kommer ifrån och vad jag tycker är roligt och jobbigt.
Sedan blev det värre - förhoppningsvis märktes det inte så tydligt men usch vad jobbigt jag tyckte det var. Vara naturlig, titta hit och titta dit. Gå lite långsamt mot kameran. Vrid huvudet och titta djupt in i kameran.
Ja herregud - någon modell kommer jag aldrig bli men jag hoppas verkligen att resultatet blir så bra som möjligt.
Det är som det kloka talesättet säger: 
"Ser man inte ut som man vill får man vilja se ut som man gör".

Artikeln? Jo den kommer inom kort i stor dagstidning i södra Sverige! Håll utkik!
Om jag inte svimmar när jag läser artikel och ser bilderna så lägger jag ut länk här på bloggen! 

Färgfrossa!

Mars och vårmånad. Jag börjar bli trött på tjock vinterjacka, halsduk och tjocka skor. Nu vill jag gärna börja med färgglada scarfsar och tunnar skor - gärna utan strumpor. I vanliga fall går jag utan strumpor från den 1 april. Inte alltid som vädret tillåter det men hoppas kan man alltid.
Jag surfade runt på The Moshis sida och fick en riktig färgboost!

Jag tar gärna en av varje! Hittade ni någon favorit?