Jag har en svart skinnjacka från butiken som jag gillar jättemycket och som jag använt ganska mycket det senaste året. En jacka som sitter hyfsat tight men jag anpassar kläderna till den så att jag kan ha den utan att den känns som ett korvskinn.
Förstå den paniken när jag igår - ganska stressad för att hinna med tåget drar på mig jackan över en väldigt tunn blus och knappt får den på mig! Vad tusan händer - jag drar och kränger och får så småningom på mig den - tar väskan och rusar iväg.
Men paniken - har jag verkligen gått upp så mycket i vikt??? Jag som aldrig väger mig utan går på hur kläderna sitter känner att nu jäklar räcker det. Det får inte vara så att jag inte får på mig min fina jacka längre. Och till historien hör att jag i stressen på morgonen snabbt testat att knäppa jackan - ja ni fattar resultatet av den.
Jag hör mig själv tänka - "skinnjackor skall inte knäppas!!!!" Yeah right - men det kan vara ganska bra att kunna när det är kallt ute.......
Dagen går och jag kommer hem - jackan krängde jag på när jag åkte från jobb med samma panik och ångest. Vad tusan har hänt med min kropp!!!!
I går kväll var vi borta en sväng och när vi kommer hem skall jag ta av jackan och hänga undan när jag tror jag ser dubbelt - där är ju en jacka till! I samma modell!!
Och då - då trillar poletten ner!!!! Och den enorma lättnaden när jag inser att jag under hela dagen försökt kränga på mig min mammas jacka - i samma färg och modell - fast i en helt annan storlek (ganska mycket mindre än min egen!)
Och den lättnaden när jag drar på mig min egen jacka och inser att den sitter ganska exakt som den gjorde när jag först började använda den!!
Så mamma! Din jacka hänger här........ och idag använder jag min egen!
