Det som för många är världens mest naturliga sak är för mig en pina. Jag avundas dom som lätt studsar fram och posar lite fint när en kamera kommer fram. Dom som alltid blir lika snygga hur ofixade dom än är. Dom som svänger med håret och skjuter ut höften och får selfies att kännas lika självklart som att andas.
Idag fick jag stå över min rädsla och gå igenom detta trots att det gav en klump i halsen.
En journalist och fotograf besökte mig nu på morgonen för att göra en uppföljning på en gammal artikel. Intervjun kändes bra, avslappnad och trevlig. Att prata om mig själv är inga problem. Jag berättar gärna om mig själv, vem jag är, var jag kommer ifrån och vad jag tycker är roligt och jobbigt.
Sedan blev det värre - förhoppningsvis märktes det inte så tydligt men usch vad jobbigt jag tyckte det var. Vara naturlig, titta hit och titta dit. Gå lite långsamt mot kameran. Vrid huvudet och titta djupt in i kameran.
Ja herregud - någon modell kommer jag aldrig bli men jag hoppas verkligen att resultatet blir så bra som möjligt.
Det är som det kloka talesättet säger:
"Ser man inte ut som man vill får man vilja se ut som man gör".
Artikeln? Jo den kommer inom kort i stor dagstidning i södra Sverige! Håll utkik!
Om jag inte svimmar när jag läser artikel och ser bilderna så lägger jag ut länk här på bloggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar