Att skratta med eller skratta åt!

Har ni tänkt på uttrycket att "Skratta med någon".
"Ja men jag skrattar inte åt dig - jag skrattar med dig!"

Men hur är det med det egentligen. Om inte jag skrattar själv åt saken - skrattar man fortfarande med mig då? Eller skrattar man åt mig?
Man kan kalla mig för känslig - överkänslig i vissa lägen. Men har man blivit skrattad åt i olika sammanhang så är det en definitionsfråga vilket som är vilket. Och gränsen är hårfin.

Så sent som för några veckor sedan hamnade jag i en typisk "jag-skrattar-inte-åt-dig-jag-skrattar-med-dig".
Trots mina 40 år så var det väldigt uppenbart att för mig så var det en "jag-skrattar-åt-dig"-situation. Jag är säker på att personen inte menade illa men kommentaren och reaktionen tog illa och det kanske såg ut som jag skrattade så tårarna trillade - så var dock inte fallet.

Så själv är jag väldigt försiktig att använda det där uttrycket. Det kan ta hårdare än man tror.
Trots att det inte är illa menat - vilket jag vet att det inte var i detta fall......