Jag har som ni vet kämpat med vikt och utseende hela långa livet. Jag är den som alltid köpte det som passade istället för det som var snyggt. Jag var den som tjejerna frågade några gånger extra om "hur mycket sa du att du vägde???!!" när man varit hos skolsyster i sena mellanstadiet. När man grät inombords och inte alls ville berätta hur mycket det stod på vågen men som man sa för att slippa höra dom tjata. Eller den tjejen där kompisarna tyckte det var lite roligt att prova ens byxor för dom bara svischade nerför deras kroppar och la sig som en fin hög vid deras fötter. Oh herregud - har du verkligen sååååå stor storlek. Mulliga glada Helena - som efter en sådan kommentar grät inombords och som bara ville försvinna.
Ja så var det. Stor storlek då och stor storlek nu. "Men det är ju bara att gå ner i vikt! Så blir allt bra".
Om jag hade hållt räkningen på hur många gånger jag hört det sägas till mig via andra och mig själv skulle jag komma upp i en astronomisk siffra.
Och häromdagen tror jag att jag kom fram till svaret - svaret till varför det är så förbannat svårt för mig att hitta drivkraften att gå ner dom där kilona. Jag vet inte hur det känns! Jag har ingen aning om hur det är att vara smal - så hur skall jag kunna drivas till att bli något som jag inte vet hur det känns?!
Jag kan ju drömma och ana om hur det skulle kännas - hur det skulle kännas att se mig själv i spegeln och på foto och gilla det jag ser. Gilla att ta "selfies" - le in mot en kamera och vara dundersäker på mig själv.
Jo jag är ganska säker på att svaret kom häromdagen - drivkraften saknas då jag inte vet hur det känns att vara smal och snygg. Men skulle min självkänsla vara bättre 30 kilo lättare? Ingen aning........jag har verkligen ingen aning. Jag tror faktiskt inte det..........
2 kommentarer:
Jag växte upp som du. Har upplevt exakt samma. Har kämpat. Men inget händer. O vet du. Nu orkar jag inte längre. Jag har insett att mitt värde sitter inte de där kilona. Jag har minsann rätt att leva fullt ut ändå. So what att man har extra kilon...det är ju inte så att man blir fängslad för det så varför bete sig som en fånge i sin egna kropp? Nä, jag har ett liv o nu lever jag det... med mina extra kilon o lika glad e jag!
Hej goding! Vill berätta om vår dvärgschauzer Sigge som kom till oss i fjol. Både min man o jag är överviktiga och vi lovade varandra dyrt o heligt att det ska inte få bli. Vi håller vårt löfte till honom (ja, det är så vi ser det) och njuter av allt beröm han får för sin fina kropp. Vi vet huf det är...det ska inte drabba honom! Han har en hundkompis, Fritjof som är kraftigt överviktig. Hans husse är närmast mager. När husse undrar varför Sigge är smal o Fritjof är tjock så svarar jag alltid att "Det är för att du inte vet hur det är att vara tjock...men vi vet". Och det är också du är bra på att hjälpa dina kunder...du vet ju vad vi inte vill visa. Dessutom är det faktiskt bättre att vara övervikig än skitviktig! Kram, honey!
Skicka en kommentar